Suggan cyklar

Suggan hör Bondens granne berätta om hur smidigt det var att få statligt stöd för sin nyinköpta elcykel. Ansökningen gjordes på förmiddagen och på eftermiddagen var det hela klart. Dagen därpå  sa det kachiiing på bankkontot. Tack farbror Staten!

"Ja det är mycket som är smidigt", säger grannen. "Tänk bara på RUT- och ROT-avdragen, de behöver man ju inte ens fylla i för att få. Gamla DDR-Sverige är verkligen blott ett minne!" fortsätter grannen och skrattar högt.

Bonden kunde inte sova på hela natten. Han tänkte på de lantbrukare i Västernorrland som nyligen skrev en insändare i ATL och berättade att de nu skulle sluta med korna. De hade tvingats böta 134 000 kronor för att de rapporterat in två födda kalvar några dagar för sent. Samtidigt som Jordbruksverket fortfarande inte har klarat av att betala ut alla stöd för 2015, 2016 och 2017. Nu hade de fått nog. Och Bonden tänkte själv på hur han inför varje SAM-ansökan svettades floder för att klara av att fylla i den rätt. Och varje gång fanns det alltid något skifte som var aningens aningen för litet eller för stort, trots att han alltid gick på föregående års siffror. Allt enligt VÄRKET.

Jodå, Bonden visste nog var DDR-Sverige hade sitt huvudkontor.

På morgonen kom han in till stian och snackade med Suggan, så där som han brukar göra när han behöver få lite vettig feedback.

"Jag har bestämt mig. Jag gör mig av med korna. Det får bli elcyklar i stället. Jag misstänker att två cyklar motsvarar en djurenhet, så jag köper 30 elcyklar", sa Bonden.

"Är du galen?! Elcyklar äter ju inget gräs eller sly. Hagarna kommer växa igen och cyklarna kommer stå där och rosta", sa Suggan.

Men Bonden hävdade att det spelade ingen som helst roll. Han hade bestämt sig.

" Tänk dig känslan. Att en enda gång i livet få fylla i en busenkel ansökan om ersättning från Staten utan att bli misstänkliggjord och sedan bara... KACHIIIING!"

Gärna lite kulturlandskap, men bara där det lämpar sig

Suggan orkar inte alltid läsa alla lantbrukstidningar, men hon kollar alltid förstasidorna. Senaste Land Lantbruk tycker hon är lite talande för LRFs inställning när det gäller det här med kulturlandskap och biologisk mångfald. De korten dras gärna fram ur rockärmen när det passar föreningens syften, men annars kan det vara lite si och så med intresset för dessa värden.

Denna kluvenhet blir tydlig i senaste numret av tidningen. På förstasidans vänstra huvud puffas det för ledaren som tar upp hotet mot naturbetesmarkerna. Men huvudnyheten är en lantbrukare som har mark vid Hornborgarsjön och som vill riva de gamla stenmurarna för att de är i vägen. Här är det inte snack om något kulturlandskap eller naturvård, det får vara hur mycket Hornborgarsjön det vill.  "Murarna stoppas odlingsplanerna", är rubriken och en extrarubrik talar ännu mera klartext: "Maskinen kommer inte förbi" Nej, det går inte att ta sig in till ett av skiftena med den 6-meter breda skördetröskan.

Bonden i fråga är sur för att länsstyrelsen inte låter honom riva murarna och göra "rationella brukningsenheter" av hela klabbet. Men Suggan  minns då tidigare LRF-ordförande Helena Jonssons ord i hennes bok när hon just diskuterade gamla stenmurar som bara är i vägen: "...dagens moderna och betydligt mer klimatsmarta maskiner som används för att bruka landskapet är många gånger  bredare än grindarna som byggdes för gårdagens mindre redskap."

Se där, ett argument som heter duga. De stora maskinerna är inte bara stora, de är klimatsmarta också. Och kulturlandskapet är ju bara...tja kulturlandskap.