Palmolja eller animaliskt fett - rond 1

Att vara miljövänlig och så där pk är inte alltid så lätt. Först blir man bombad av sluta-äta-kött-missiler, för att nästa dag trampa på du-använder-väl-inte-mysljus-med-palmolja-minan. Men när det bättre alternativet till palmolja i mysljusen är animaliskt fett så undrar Suggan trots allt hur man skall vända sig för att inte knorren skall vara där bak.

PS. Ett litet tips till wannabe entreprenörer: det finns nästan en miljard överviktiga människor på planeten och en kombinerad mysljusfabrik och fettsugningsingsklinik verkar vara en given vinnare. Det kan producera ett granaterat kött- och djurfritt animaliskt fett som borde kunna vegancertifieras D.S.

För övrigt önskar Suggan alla sina läsare och små kultingar en God Fortsättning och ett riktigt Gott Nytt År.

Hen Suggan

Suggan är glad och hedrad över att Familjejordbrukarna tipsar om Suggans blogg och grymtar ett stort TACK för det!

Suggan undrar dock i all ödmjukhet hur det kommer sig att Familjejordbrukaren refererar till Suggan som "han"?

Suggan är lite orolig över att hon kan ha missat något och avger som nyårslöfte att gå en studiecirkel i " HBTQ for dummies".
 

"Produktionsjordbruk, upp min rumpa!"

Suggan har länge ansett att lantbrukstidningen ATL inte är sig lik efter att LRF Medias ledning lekte hela havet stormar och blåste väck Malmö-redaktionen. Inte hjälpte det att stormbyarna till slut även svepte med sig VDn Ruben Jacobsson. Skadan var redan skedd. Som tack för att ha lett ett mediaföretag mot en förlust på 33 miljoner kronor, sagt upp 30 journalister, lagt ner den roligaste mattidningen som sett dagens ljus på länge samt kraschat redaktionen för lantbrukspressens mest anrika och lönsamma tidning ATL, fick Ruben Jacobsson fyra miljoner i avgångsvederlag.

Så ska en slipsten på ett mediaföretag dras!

ATL tuffar på och kallar sig fortfarande för "Lantbrukets affärstidning", men Suggan är skeptisk. Numera har man en vinjett som heter "Företag" där man med jämna mellanrum berättar om olika entreprenörer. Suggan trodde först att hon hade gjort en tidsresa och hamnat i tiden kring -90 års jordbrukspolitiska beslut då bönder skulle ägna sig åt uppfödning av strutsar, hjortar och eternellodling. Eller att hon rent av råkat öppna "Tant-Land", tidningen som skriver om det som stadsborna tror är livet på landet, medan Land Lantbruk skriver om hur det egentligen är.
Men icke, det var "Lantbrukets affärstidning" som kunde berätta om häpnadsväckande företag med enorm växtkraft, som kalkonuppfödaren som gick från några till några fler kalkoner. Eller som nu  senast - det hela 25 kvadratmeter stora inomhusväxthuset på Svalbard som odlar örter. 300 000 kronor hade det fått i bidrag. 200 000 hade ägaren pytsat in och kanske kanske skulle ägaren kunna ta ut lön nästa år.
"Oj, oj, oj, där kan man verkligen snacka om produktionsjordbruk!" tänker Suggan.

Suggan är rädd för att detta är ett tecken på att Den Yttersta Tiden är nära. Det vill säga att jordbruket håller på att gå käpprakt åt helvete. Nu väntar Suggan bara på att De Exotiska Djuren ska göra entré i artikelserien. För om jakmjölkarna, kamelcharkuteristerna eller grodlårsodlarna dyker upp som exempel på Jordbrukets Nya Entreprenörer, då vet Suggan att då är det totaltkört!

Lantmännen tvättar grönt

Av förklarliga skäl går suggan aldrig på bio. Däremot var bondens äldsta dotter, Sara, och tittade på senaste Star Wars-filmen. Suggan lyssnade med visst intresse när Sara berättade för sin kompis Sanna som jobbade extra i svinstallet undeer loven. Riktigt intresserad blev dock suggan när Sara berättade om reklamfilmen som visades innan filmen började. Den där en ljuv barnröst berättar om att Lantmännen har tagit fram "en helt ny odlingsmetod" som ska minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent.
"En helt ny odlingsmetod!!! Det låter fantastiskt! Kan det verkligen vara sant?"undrade Suggan.

På kvällen ägnade sig Suggan åt det som hon brukade göra om kvällarna när ingen människa såg, nämligen lite research.  Hon surfade på nätet och läste lantbrukstidningarna. Och ganska snart förstod hon att det handlade om ett företag som ville framstå som betydligt mer miljövänligt än vad det är. Den så kallade nya odlingsmetoden var inte det minsta ny. Snarare var det gammal skåpmat som det hade pratats om i decennier bland spannmålsodlare som ville visa sig lite framåt.
"Miljövänlig körning, lärkrutor, grön el och dokumentation över vad man gör, hur kan det påstås vara något nytt? Och att använda konstgödsel som inte är tillverkade på det mest miljöskitigaste sättet, borde inte det vara självklart?" grymtade Suggan för sig själv i sitt bås.

Men det som verkligen fick henne att sucka skrika högt var uppgiften om att en del i den "nya" odlingsmetoden var att lära bönderna att inte gödsla mer än vad grödan behöver.

"Herregud, det nya är inte odlingsmetoden utan att spannmålsodlarna efter 30 års prat inte har lärt sig att häva på för mycket gödsel! Vi har en stor del av lantbrukarkåren som är efterblivna!"

Suggan skrek och skrek, men i ett suggstall om natten kan ingen höra dig skrika. 

https://youtu.be/WCCiJgMVJ1Y

Expertexport

Suggan har med stort nöje läst rapporten Initiativ för ökad svensk export - inom jordbruks-. och livsmedelssektorn 2015  producerad av Jordbruksverket och Livsmedelsverket i samarbete med Tillväxtverket. Rapporten innehåller flera briljanta räknestycken som visar varför den svenska exporten av jordbruksprodukter helt enkelt måste växa. 

"Medan exportandelen för industrin i stort uppgår till ca 66 procent av omsättningen så uppgår exportandelen för livsmedelsindustrin till endast ca 23 procent."
"Ett enkelt räkneexempel visar att om den kinesiska medelklassen, som består av ca 300 miljoner människor, köpte lika mycket svenska livsmedel som den genomsnittliga fransmannen (ca 83 kronor per person och år) skulle den svenska exporten öka till ca 23 miljarder kronor."

Suggan undrar om det inte vore lämpligt att de tre myndigheterna fick lite en liten kurs i landets jordbrukshistoria. "Sverige har ingen lång tradition av att exportera jordbruksprodukter och livsmedel på marknadsmässiga villkor." skriver man. De har ingen aaaning om Sveriges export av sill, smör och havre  på sjuttonhundratalet och artonhundratalet.

"Vi tror på internationalisering som en viktig konkurrensfördel för svenska företag", säger Gunilla Nordlöf, generaldirektör för Tillväxtverket, i ett pressmedelande. Suggan tror att det  betyder att de företag som lyckats sälja på export exporterar mer än de som inte lyckas sälja på export. Det är sannolikt lika sant som att Generaldirektörer som slickar regeringen där bak alltid får ett nytt fint jobb. 

Julefrid

Mycket snack och lite verkstad

Igår var det Internationella Orgasmdagen. Suggan märkte inte så mycket av det. Igår heller. Visserligen brukar bonden Göran säga att "nu ska minsann mina flickor få sig en rejäl omgång",  men Suggan är inte riktigt benägen att hålla med om det. Det måste finnas något annat än det där plaströret som han kommer dragandes med.

Görans skrävlande får Suggan att osökt tänka på Lantmännen och deras skryt om att de minsann tagit fram en ny odlingsmetod som gör mjölet 20 procent mer klimatsmart. Inte nog med det, frågan är om det egentligen inte är mer hållbart än ekologiskt, i alla fall om man får tro Lantmännen själva och deras annonskampanj.

Suggan är dock inte så imponerad - ecodriving, att äntligen lära sig att inte överdosera konstgödsel och inte köpa den allra miljöskitigaste konstgödsel och så lite lärkrutor på det. Jodå, Suggan har hört alltsammans under åtminstone ett par decennier men då har det hetat Svenskt Sigill eller något annat.

Det är som med Göran - det är mycket snack och lite verkstad - säger Suggan och tänker på att användning av bekämpningsmedel ökade med nästan 1300 ton under förra året.

Suggan har bittert insett att delad sprutglädje inte alltid är dubbel glädje.

På umeveganernas tid

Av ganska naturliga skäl har Suggan sympatier för veganer.

Men hon ser med förfäran hur veganismen blir omfamnad av kapitalister och IT-folk. De drömmer om konstgjort kött och kränger havremjölk och fejkskinka, med marknadsknep som är minst lika långt från verkligheten som Lönnebergaskinkan är från Lönneberga.

Nej, det var allt mycket bättre på de militanta umeåveganernas tid då överklasskärringarna knappt vågade sig ut med sina pälsar av rädsla för att bli blodbombade och de hemlösa kunde värma sig runt brinnande Scanbilar.

Kor, vadå kor?

Den stora tidningsgrannen trumpetar ut att "över 400 miljoner indier äter redan klimaträtt". Tidningen, och medarbetaren Mia Holmgren, har uppenbarligen inte läst suggans förra blogginlägg där hon förklarar varför en död ko är en bra ko. När Mia reste till Goa på semester och beslutade sig för att göra ett litet gig i Indien för att få resan betald så var det en sak hon inte såg - korna. Att Indien har fler kor och bufflar per person än Sverige märks kanske inte så tydligt på lyxhotellen? Och det är ändå mycket begärt att en stjärnreporter skulle kunna förstå att det finns ett visst samband mellan paneer och ghee och kor. 

De vegetarianska hinduerna ägnar sig tyvärr oftare åt att knacka muslimer än att knacka kor.

En bra ko är en död ko

Suggan tvivlade starkt på att kött, och i synnerhet nötkött, skulle orsaka växthusgasutsläpp. För att utreda saken tog hon en blodig stek och lade i en glaskupa i labbet i 24 timmar, med tillkopplade anordningar för mätning av gaser. Metanutsläppen var faktiskt försumbara. Men kanske det inte är "kött" utan att "äta kött" som är problemet tänkte hon då. Sagt och hon tog ett stycke människa och satte framför biffen. När männskokraken klagade på att köttet var blodigt fräste suggan över det med en gaslåga och sade sedan "ät". Hon fick inte i sig allt trots två dygn i kupan, men tillräckligt för att man kan konstatera att det inte avgår nämnvärt metan ens från att äta kött.

Ljuset gick då upp för suggan, och hon såg sanningen. Det är inte alls kött eller att äta kött som är miljöproblemet utan det är de levande korna. Om vi äter mer kött, dödar fler kor minskar vi problemen  - och nu menar suggan nötkött och inte griskött.  En död ko är en god ko.

IQ-kontroller

Det pratas mycket om ID-kontroller just nu. Suggan säger att det vore bättre om det satsades på IQ-kontroller, i varje fall bland de damer och herrar som säger sig vara fallna åt det jordbrukspolitiska hållet. Av någon anledning verkar just jordbrukspolitik fungera som uppsamlare av De Som Blev Över. När fördelningen har skett till alla de tuffare utskotten och departementen, då är det jordbruket som återstår. Och då blir det som det blir.
Det senaste tillskottet enligt denna princip är Jasenko Selimovic (L) som är svensk representant i EU-parlamentets jordbruksutskott. Han har hittills utmärkt sig genom att inte sätta några avtryck alls, enligt tidningen Land Lantbruk. I svensk press har han däremot vid några tillfällen uppmanat bönderna att inte vara romantiska och rädda för ny teknik, utan att i stället komma in i matchen och bli mer moderna.
Suggan anser att EU-parlamentarikern skulle må bra av att göra ett studiebesök på en vanlig bondgård för att där bli varse all den teknik som används.
"Redan efter 20 minuter i en mjölkningsrobot tror jag att han skulle ha ändrat åsikt om det romantiska och teknikfrämmande jordbruket", säger suggan.

Drömmer om trettio grisar

Medan andra drömmer om en vit jul drömmer Simon Åkerblom, grisveterinär i Danmark om trettio årsgrisar per sugga. Och han är inte ensam om dessa drömmar. De svenska grisföretagarna har startat ett program för att nå denna nya drömgräns, 30 för 550. Där vill man försöka höja "produktiviteten" till 30 avvanda, levande smågrisar per sugga och år (det är mig de pratar om här!) och kostnaden får inte vara högre än 550 kronor per gris. Eftersom det samtidigt är så synd om de mest produktiva besättningarna skall de belönas med extra hög betalning för att de pressar mig och mina medsuggsystrar hårdare.

För att kunna föda upp fler grisar per sugga behövs det fler spenar, och forskarna försöker nu få fram grisar med ännu fler spenar - som om fjorton stycken inte räcker. Doktoranden Helena Chalkias kanske skulle tänka på hur hon skulle gilla att ha några extra tuttar som slänger runt och drar ner provrören i golvet där hon går i sin vita rock.

Källa Jordbruksverket,

Antalet jordbruksföretag som har grisar har minskat från 53 400 år 1970 till 677 företag år 2012. Det är en minskning med otroliga 99 %. Suggan kan konstatera att hennes ansträngningar inte belönats särskilt väl. Priset på alla dessa söta kultingar som skall växa upp till grisar har fallit konstant.

Själv så drömmer suggan mest om att få ta det lite lugnt över julen, att äntligen få bli bestigen av Hugo (galten) istället för Göran (bonden). Det finns ju ett liv efter jul också. Eller?  

Den fixerade suggan presenterar sig

Suggan är fixerad vid mat, djur och jordbruk. Hon drar sig inte för att kasta skit på sig själv och andra och hon gläfser gärna.

Innerst inne är hon snäll och vill bara komma ut i gräset och bygga ett bo för sina kultingar.