Frihandel med gift

Suggan hör ofta svenska bönder argumentera för att man inte skall få importera varor som är producerade på ett sätt som är förbjudet här, t.ex. att man använder bekämpningsmedel som inte får användas  här, eller importera kött från djur som fått förebyggande antibiotika.

Det låter väl rimligt eller hur?

Medan hon gnager på den EU-certifierade boxen undrar Suggan stillsamt hur det kommer sig att bondeägda Lantmännen (som bröstar sig med en mycket hög miljöprofil)  med glädje importerar utsäde från andra EU-länder som är behandlat med ett gift, Mesorul, som förbjöds att säljas och användas i Sverige för mer än 5 år sedan. Det skall användas mot råkor och kråkor i majsodlingar. Medlet är mycket giftigt för fåglar och däggdjur.

Hon förstår inte riktigt heller hur det kan vara tillåtet eftersom medlet är förbjudet att använda i Sverige. Men Suggan är trots allt bara en gris och det är kanske inte rimligt att hon skall förstå den europeiska fria rörlighetens alla irrgångar.

Lätt på gullfoten

I samband med det stora spårbytet i början på 1990-talet bestämde sig Sverige Bönder att det fick vara slut på gnället. Var positiv, visa på möjligheter var maningen. Och det gäller förvisso inte bara jordbruket. Kommuner som tappat halva sin befolkning på tjugo år uppmanades av hurtfriska konsulter med fläskiga fakturor att se det positiva och marknadsföra sin kommuns alla unika företräden (gott om plats till exempel). 

Idag är det i food-tech branschen vi hittar de allra mest positiva ledarna, eller i alla fall de som lovar mest. Och ingen är så positiv som Fredrika Gullfot, grundare av företaget Simris Alg. Till och med det tagna efternamnet visar hur framgångsrik hon är. Alla älskar en positiv vinnare och Gullfot är överöst med priser och uppmärksamhet.

Simris alg redovisar en förlust på 22,9 miljoner kronor före skatt och en omsättning på 854.000 kronor för år 2017. Det kan jämföras med en förlust på 19,3 miljoner kronor och en omsättning på 726.000 kronor under 2016. Om inte det är en prestation av ett företag som är sju år gammalt så säg.

Visionär halmning i grisfabriken

Av rätt förklarliga skäl ligger grisars välfärd Suggan varmt om hjärtat. 

Nu har de otroligt klippska mänschorna listat ut att suggor gillar att det finns halm vid grisningen. Och att det LÖNAR sig att strö hela 5 kg halm per sugga när hon skall till att grisa. Det LÖNAR sig trots att den stackars grisfabrikören får lägga hela 1,7 minuter EXTRA TID. 

Om detta är STRATEGISK halmning, vad är då TAKTISK HALMNING? Är det månne att man bär in halm i boxen för att låta Suggan lukta på den för att snabbt bära bort den igen? 

Suggan undrar om det inte snart vore dags för VISIONÄR halmning i grisfabriken.

Schyffert en sekund från döden

Som ni kanske förstått är inte Suggan någon anhängare av veganism. Hon längtar till våren då hon kan sno åt sig en groda eller ett lärkbo, eller varför inte en kattunge då och då, de ynglar ju ändå av sig som kaniner. Ja en kanin kan nog också slinka ner tänker hon och slickar sig om munnen.

Suggan tittade på Köttets lustar där Henrik Schyffert försökte föda upp två kultingar i en flott våning i Vasastan. Hade producenten konsulterar Suggan kunde hon ha talat om redan från början att det inte skulle funka. Men  programmet var rätt bra - det är ju ändå fint att människokräken funderar lite på om det verkligen är rätt att äta upp djurrikets mest fulländade skapelse. 

Lantbrukarkåren var inte lika glad över programmet. De blev lite upprörda av sekvenserna där suggans artfränder gasas i ett slakteri. "Det var ju i slow motion, så är det ju inte i verkligheten, typisk veganpropaganda" grymtade de där dom i sina lädersoffor. Och "vem är så jävla knäpp att han föder upp grisar i en lägenhet?"

Men det som verkligen upprörde bondekåren var att Schyffert åkte i en traktorskopa medan hans långhårige pojkspoling körde. Folkstormen var ett faktum:
"Ni bryter mot arbetsmiljölagarna, SVT!"
"Schyffert en sekund från döden"
"Livsfarligt arbete i SVTs Köttets lustar"

Rödluvan & Bayer

Suggan gillar godnattsagor. De gamla klassikerna. De står sig fortfarande och rätt som det är så dyker de upp i ny tappning. Igår var det en variant på Rödluvan och vargen som dök upp på Svenska Dagbladets debattsida. Iklädd bästa mormors-nattlinnet förklarade en toxikolog på kemiföretaget Bayer att de kemikalier man säljer, alls inte är farliga och att cocktaileffekten bara är rent nys. Det hade man räknat ut själv. I stället är det betydligt giftigare att dricka kaffe.

Suggan funderar lite grann på hur fikastunderna ser ut på Bayers huvudkontor i Leverkusen.

"Varför har du så stor kaffekopp, mormor?"
"Det är bara för att jag ska få plats med coctaileffekten."

Mat - nu från bondgårdar!

Suggan har varit inne i storstan en sväng. Hon var lite orolig att det kanske skulle bli lite problem att gå som en gris bland betongen, men det enda som hände var att hon två gånger blev tillfrågad ifall hon var Kulturprofilen.

Väl i storstan bekantade hos sig med Vigårda, snabbmatskedjan som drivs av Melker Andersson och Daniel Couet. I deras programförklaring står det att de vill laga snabbmat med kvalitet. "Med råvaror som kommer från bondgårdar, åkrar och grönsaksland."

Suggan funderar lite grann på varifrån maten annars skulle kunna komma. Men hon går vidare utan att säga något.

Dumt att sabba en bra storytelling.

Adoptera lejonungar!

Suggan har överlevt även denna jul och har efter en välbehövlig timeout på Mauritius bestämt sig för att återigen träda in i mediabruset.

Inte nog med det. Hon har också ägnat sig åt att lösa flera av De Stora Problemen. Bakom Stora Problem brukar det ofta finnas Besvärliga Människor. Kan man bara få bort Besvärliga Människor så försvinner också De Stora Problemen.

"Elementärt!", tänker Suggan.

Idén uppstod när hon läste om folkstormen mot djurparken i Borås efter att det visat sig att man avlivat fullt friska lejonungar. Suggan vill ju helst springa fritt och har inte så mycket till övers för djurparker, men om nu djurparken ändå finns, kan hon inse att det blir besvärligt om lejonen blir för många. Det är sådant som en gris kan ha stor förståelse för. Därför tyckte hon att de upprörda djurvännerna var lite väl trångsynta när de rasade som värst mot djurparken, men det var då, när veganstormen ven som värst på nätet, som Suggan fick sin idé!

Bland kommentarerna fanns nämligen en djurvän som tyckte att djurparken i stället för att avliva lejonungarna, kunde ha låtit någon adoptera dem. Suggan tänkte först något i stil med: "Där ser man vådan av alla gulliga djurfilmer på Youtube. Folk förstår inte att lejonungar inte direkt äter morötter, hur mycket veganerna än vill det, och att lejonungar en dag blir LEJON."

Men sen tänkte hon om och insåg det geniala i förslaget. Hennes bonde skulle förmodligen tycka att det var utmärkt om militanta djurrättsaktivister adopterade lejonungar. Problem solved, en gång för alla liksom.

Suggan siktar dock på världsherravälde. Hon vill gå längre och tänker sig lejonadoptioner-utan-gränser.

"Jordbruksverkets stödavdelning, militanta djurrättsaktivister eller livsmedelsverket - det finns en lejonadoption för alla!"