Suggan cyklar

Suggan hör Bondens granne berätta om hur smidigt det var att få statligt stöd för sin nyinköpta elcykel. Ansökningen gjordes på förmiddagen och på eftermiddagen var det hela klart. Dagen därpå  sa det kachiiing på bankkontot. Tack farbror Staten!

"Ja det är mycket som är smidigt", säger grannen. "Tänk bara på RUT- och ROT-avdragen, de behöver man ju inte ens fylla i för att få. Gamla DDR-Sverige är verkligen blott ett minne!" fortsätter grannen och skrattar högt.

Bonden kunde inte sova på hela natten. Han tänkte på de lantbrukare i Västernorrland som nyligen skrev en insändare i ATL och berättade att de nu skulle sluta med korna. De hade tvingats böta 134 000 kronor för att de rapporterat in två födda kalvar några dagar för sent. Samtidigt som Jordbruksverket fortfarande inte har klarat av att betala ut alla stöd för 2015, 2016 och 2017. Nu hade de fått nog. Och Bonden tänkte själv på hur han inför varje SAM-ansökan svettades floder för att klara av att fylla i den rätt. Och varje gång fanns det alltid något skifte som var aningens aningen för litet eller för stort, trots att han alltid gick på föregående års siffror. Allt enligt VÄRKET.

Jodå, Bonden visste nog var DDR-Sverige hade sitt huvudkontor.

På morgonen kom han in till stian och snackade med Suggan, så där som han brukar göra när han behöver få lite vettig feedback.

"Jag har bestämt mig. Jag gör mig av med korna. Det får bli elcyklar i stället. Jag misstänker att två cyklar motsvarar en djurenhet, så jag köper 30 elcyklar", sa Bonden.

"Är du galen?! Elcyklar äter ju inget gräs eller sly. Hagarna kommer växa igen och cyklarna kommer stå där och rosta", sa Suggan.

Men Bonden hävdade att det spelade ingen som helst roll. Han hade bestämt sig.

" Tänk dig känslan. Att en enda gång i livet få fylla i en busenkel ansökan om ersättning från Staten utan att bli misstänkliggjord och sedan bara... KACHIIIING!"

Gärna lite kulturlandskap, men bara där det lämpar sig

Suggan orkar inte alltid läsa alla lantbrukstidningar, men hon kollar alltid förstasidorna. Senaste Land Lantbruk tycker hon är lite talande för LRFs inställning när det gäller det här med kulturlandskap och biologisk mångfald. De korten dras gärna fram ur rockärmen när det passar föreningens syften, men annars kan det vara lite si och så med intresset för dessa värden.

Denna kluvenhet blir tydlig i senaste numret av tidningen. På förstasidans vänstra huvud puffas det för ledaren som tar upp hotet mot naturbetesmarkerna. Men huvudnyheten är en lantbrukare som har mark vid Hornborgarsjön och som vill riva de gamla stenmurarna för att de är i vägen. Här är det inte snack om något kulturlandskap eller naturvård, det får vara hur mycket Hornborgarsjön det vill.  "Murarna stoppas odlingsplanerna", är rubriken och en extrarubrik talar ännu mera klartext: "Maskinen kommer inte förbi" Nej, det går inte att ta sig in till ett av skiftena med den 6-meter breda skördetröskan.

Bonden i fråga är sur för att länsstyrelsen inte låter honom riva murarna och göra "rationella brukningsenheter" av hela klabbet. Men Suggan  minns då tidigare LRF-ordförande Helena Jonssons ord i hennes bok när hon just diskuterade gamla stenmurar som bara är i vägen: "...dagens moderna och betydligt mer klimatsmarta maskiner som används för att bruka landskapet är många gånger  bredare än grindarna som byggdes för gårdagens mindre redskap."

Se där, ett argument som heter duga. De stora maskinerna är inte bara stora, de är klimatsmarta också. Och kulturlandskapet är ju bara...tja kulturlandskap.  

Klimatbanta med Suggan

Suggan är glad! Efter en lång vinter verkar det nu äntligen vara vår på gång och då gäller det att tänka på dieten. Dags att komma i form inför Gyttjepöl 2018. Och i år ska Suggan klimatbanta

NU har hon äntligen fått ett riktigt bra argument gentemot den sturiga Bonden som vägrar att ge henne någon soja, trots att suggan VET hur himla gott det är. Det fick hon minsann på den förra gården.

"Ja ja ja, det är trevligt med sprit, cigaretter och gränslöst sex också, men det är alla saker som man ska vara lite försiktiga med. Och när det gäller cigaretter och soja är det bäst att avstå helt. Det får för stora konsekvenser, helt enkelt", tycker Bonden.

Men nu har Suggan svart på vitt, soja är jätteklimatsmart. Enligt WWFs  nya förslag om klimatsmarta måltider ska man äta soja tre gånger i veckan. Suggan kan tänka sig att gå mycket mycket längre än så.

"Sojabantning passar mig. Man får pluspoäng som världsförbättrare trots att man inte gör någon som helst nytta. First I take WFFs huvudkontor, then I take the Miljödepartementet!"

Frihandel med gift

Suggan hör ofta svenska bönder argumentera för att man inte skall få importera varor som är producerade på ett sätt som är förbjudet här, t.ex. att man använder bekämpningsmedel som inte får användas  här, eller importera kött från djur som fått förebyggande antibiotika.

Det låter väl rimligt eller hur?

Medan hon gnager på den EU-certifierade boxen undrar Suggan stillsamt hur det kommer sig att bondeägda Lantmännen (som bröstar sig med en mycket hög miljöprofil)  med glädje importerar utsäde från andra EU-länder som är behandlat med ett gift, Mesorul, som förbjöds att säljas och användas i Sverige för mer än 5 år sedan. Det skall användas mot råkor och kråkor i majsodlingar. Medlet är mycket giftigt för fåglar och däggdjur.

Hon förstår inte riktigt heller hur det kan vara tillåtet eftersom medlet är förbjudet att använda i Sverige. Men Suggan är trots allt bara en gris och det är kanske inte rimligt att hon skall förstå den europeiska fria rörlighetens alla irrgångar.

Lätt på gullfoten

I samband med det stora spårbytet i början på 1990-talet bestämde sig Sverige Bönder att det fick vara slut på gnället. Var positiv, visa på möjligheter var maningen. Och det gäller förvisso inte bara jordbruket. Kommuner som tappat halva sin befolkning på tjugo år uppmanades av hurtfriska konsulter med fläskiga fakturor att se det positiva och marknadsföra sin kommuns alla unika företräden (gott om plats till exempel). 

Idag är det i food-tech branschen vi hittar de allra mest positiva ledarna, eller i alla fall de som lovar mest. Och ingen är så positiv som Fredrika Gullfot, grundare av företaget Simris Alg. Till och med det tagna efternamnet visar hur framgångsrik hon är. Alla älskar en positiv vinnare och Gullfot är överöst med priser och uppmärksamhet.

Simris alg redovisar en förlust på 22,9 miljoner kronor före skatt och en omsättning på 854.000 kronor för år 2017. Det kan jämföras med en förlust på 19,3 miljoner kronor och en omsättning på 726.000 kronor under 2016. Om inte det är en prestation av ett företag som är sju år gammalt så säg.

Visionär halmning i grisfabriken

Av rätt förklarliga skäl ligger grisars välfärd Suggan varmt om hjärtat. 

Nu har de otroligt klippska mänschorna listat ut att suggor gillar att det finns halm vid grisningen. Och att det LÖNAR sig att strö hela 5 kg halm per sugga när hon skall till att grisa. Det LÖNAR sig trots att den stackars grisfabrikören får lägga hela 1,7 minuter EXTRA TID. 

Om detta är STRATEGISK halmning, vad är då TAKTISK HALMNING? Är det månne att man bär in halm i boxen för att låta Suggan lukta på den för att snabbt bära bort den igen? 

Suggan undrar om det inte snart vore dags för VISIONÄR halmning i grisfabriken.

Schyffert en sekund från döden

Som ni kanske förstått är inte Suggan någon anhängare av veganism. Hon längtar till våren då hon kan sno åt sig en groda eller ett lärkbo, eller varför inte en kattunge då och då, de ynglar ju ändå av sig som kaniner. Ja en kanin kan nog också slinka ner tänker hon och slickar sig om munnen.

Suggan tittade på Köttets lustar där Henrik Schyffert försökte föda upp två kultingar i en flott våning i Vasastan. Hade producenten konsulterar Suggan kunde hon ha talat om redan från början att det inte skulle funka. Men  programmet var rätt bra - det är ju ändå fint att människokräken funderar lite på om det verkligen är rätt att äta upp djurrikets mest fulländade skapelse. 

Lantbrukarkåren var inte lika glad över programmet. De blev lite upprörda av sekvenserna där suggans artfränder gasas i ett slakteri. "Det var ju i slow motion, så är det ju inte i verkligheten, typisk veganpropaganda" grymtade de där dom i sina lädersoffor. Och "vem är så jävla knäpp att han föder upp grisar i en lägenhet?"

Men det som verkligen upprörde bondekåren var att Schyffert åkte i en traktorskopa medan hans långhårige pojkspoling körde. Folkstormen var ett faktum:
"Ni bryter mot arbetsmiljölagarna, SVT!"
"Schyffert en sekund från döden"
"Livsfarligt arbete i SVTs Köttets lustar"