Det första "enkla jobbet"

Suggan hörde statsministern tala om enkla jobb på partiledardebatten och på första maj sade han att "enkla jobb i statlig regi kommer att finnas i hela landet. Målgruppen är personer som står långt ifrån arbetsmarknaden." 
Nu har det första enkla jobbet tillsats, som EU och handelsminister. Det gick till en person som stått mycket långt från arbetsmarknaden i mer än 25 år. Ann Linde sysselsattes hela 1990-talet i regeringskansliet och var "internationell sekreterare" vid Socialdemokratiska partiet i Sverige från 2000 till 2013. Att jobbet som minister är mycket enklare än att vara svinskötare förstår man av intervjuerna med Linde där hon upprepar att EUs jordbrukspolitik är dum och frihandel är bra. 
Det som gör Suggan lite fundersam är hur Lövéns pengar skall räcka om de som får de enkla jobben tjänar 127 000 kronor i månaden.

Lite nya, pigga grepp

Suggan läser i Land Lantbruk att Näringsdepartementet  inbjuder den så kallade dialoggruppen, dvs representanter från livsmedelskedjan, till en "förhandstitt" på livsmedelsstrategin.  Som Suggan förstår det så gäller munkavle på församlingen. Enligt tidningen kommer livsmedelsstrategin visserligen att presenteras men proposition och beredning är inte ännu offentligt och inga dokument kommer att lämnas ut. Ett nytt och fräscht grepp på offentlighetsprincipen som Suggan skulle vilja kalla för "Haparandamodellen". 

Sila livsmedelsarbetare och svälja chefredaktörer

Suggan läser i Jordbruksaktuellt att Stefan Ljungdahl tycker att vänsterfolket som reste till Bjuv och och deltog i demonstrationen mot Findus, är ena riktiga dubbelmoralister.  Det tycker han helt rätt i. De har, precis som allianspartierna, varit med att bädda för ett kvartalsjordbruk som flyttar produktionen dit det, inte är bäst, men billigast.  Och vad ska då en stackars riskkapitalist egentligen göra, annat än sitt jobb?

Stefan Ljungdahl pekar på Sveriges höga kostnadsläge, jämfört med Tyskland, som blir Findus nya plats i tillvaron. I Tyskland tjänar en livsmedelsarbetare betydligt mindre än i Sverige. Så borde det vara här också, tycker Ljungdahl. Suggan håller helt med. Den svenska lönenivån är alldeles för hög, både för livsmedelsarbetare bönder och inte minst - för chefredaktörer för lantbrukstidningar!
 

Surr

Suggan har märkt att alla gillar bin. Till och med folk som bor i stan och inte tycker om grisar som luktar illa eller kor som rapar metan, gillar bin. I alla fall på avstånd. I alla fall så vill man inte att de ska dö. Bina alltså.

Suggan har inga problem med det. Vare sig med bina eller med folk som gillar bina. Tvärtom tycker Suggan att det kan vara bra om många gillar bin och därför blir lite upprörda när det gäller de bekämpningsmedel, neonikotinoider, som misstänks ta knäcken på bina. Då kanske de, folk alltså, blir lite upprörda också över andra bekämpningsmedel och det skulle ju kunna vara bra även för andra. Som Suggor och folk.

Alla gillar bin, utom Helena Johnsson, LRFs ordförande. Hon gillar rapsodlarna mera.Och kemikalierna.

Suggan tänker att det kunde vara kul att någon gång bli lite överraskad

Dum, Dummare och Sven-Erik

Suggan trodde länge att Bondens golden rentriver Sessan var det dummaste hon hade skådat.
Numera är hon inte längre så säker.

Nu läser hon i Land Lantbruk att Sven-Erik Bucht inte vill införa några produktionsbegränsningar  och absolut inte några statsstöd till bönderna, vilket nu diskuteras inom EU.

Bucht anser nämligen att detta skulle vara marknadsstörande.
Därför vill han se ökade exportstöd.

Suggan förstår inte riktigt, men tydligen är exportstöd inte något stöd och därför inte marknadsstörande. Även om det råkar heta stöd.

En annan sak som inte Suggan förstår är att Bucht vill se exportsatsningar för att det råder en global överproduktion på mejerimarknaden. Men kanske tänker Bucht på den marsianska marknaden? Eller på Saturnusmarknaden?

Det är så mycket som inte Suggan vet.

Mysbyxor på!

Suggan läser i ATL att det från näringsdepartementet högtidligt meddelas att den eventuellt kommande livsmedelsstrategin inte kommer att innehålla några som helst konkreta åtgärder. I stället ska den utvecklas i samverkan med livsmedelskedjans aktörer.

Suggan undrar lite grann vad man egentligen inte har hunnit samverkat klart om, när Buchten med anhang har åkt land och rike kring och hållit dialogmöten (eller vad det Erlandsson som ägnade sig åt det, också?)

Var det som man kom fram till, under alla de där mysiga mötena när näringen fick frottera sig med Ministern, Makten och Härligheten och för en gångs skulle känna sig lite industri-viktig, att man helt enkelt inte ville sluta upp med de där mysträffarna?

Och vad är det egentligen som LRFs ledning får i utbyte för att tiga och svälja när två ministrar under snart tio år enbart ägnar sig åt att prata strunt?

Är det tjocka buntar med ovikta sedlar under bordet? Nirvana-sex? Eller löfte om en plats i himlen eller åtminstone framtida tjänstemannastolar på Departementet?

Huka er japaner, nu kommer den svenska tjuren!

De stackars japanerna har under ett århundrade fått hålla till godo med yakuniku på kobebiff (innan dess fick de bara äta ris), men nu vankas snart andra nötter! Svenska Livsmedelsverket låter stolt meddela att Japanska myndigheter har granskat densvenska nötköttsproduktionen och kontrollen (som underkändes 2001 efter att andra EU-länder matat kor med dödas kor) och GODKÄNT den. Nu kan den svenska nötköttsproduktionen äntligen få leva upp till sin enorma potential. De spaltgolvsuppfödda ungnöten som har fått gå på beten några dagar om året kommer att flyga över Sibirien för att erbjuda de trånande japanerna gastronomiska sensationer utan motstycke. 

Smålands ambassad i Kyoto (IKEA) skall ha ett särskilt ko-släpp i det gamla kejsarpalatsets trädgård för att hjälpa till och förr-förr-förra årets näst bästa Årets kock Leif Manneralzheimer steker "Mamma scania bull balls" på Ginzas coolaste krog.